Ovissheten om huruvida någon läser eller inte läser dessa mina penséer är mig lika futil som vissheten om att jag verkligen inte är intresserad av andras. Ska man mötas halvvägs när man egentligen redan är framme, eller stanna kvar i början till dess andra hastat iväg och förbi? Futil är mig även vissheten om denna ovisshet.
No comments:
Post a Comment