Strålande solsken, värme, en ståtlig Klematis har precis börjat blomma i lila. Sitter ute på altanen och läser Louis Aragons “Le paysan de Paris.” Hur angenämt det än är, så kommer det ett ögonblick då man måste gå in igen. Dessutom närmar sig ett moln av det mörkare slaget. Så fort jag satt mig inomhus för att fortsätta läsa brakar en hagelskur lös, med rejäla bitar som formligen studsar mot betong, bord, soffa och blomsterlådor. Det är en märklig programmering i det monoteistiska sinnet som gör att min första association är att “undergången är nära.” Eller så kanske den helt enkelt är det? Nåja, det får morgondagen utvisa.
No comments:
Post a Comment