Människans stora lycka är hennes anpassningsförmåga – i samklang med hennes korta minne (måhända en existentiell ekvation?). Men det är inte längre de yttre hoten som är de största, utan de inre, självrannsakande. Att söka meningen med livet på bekostnad av livet är inte endast en bransch i ständig tillväxt utan också ett samtidens analgeticum. Man trollar bort sig själv på den krokiga vägen mot personlig fullbordan. De insiktsfulla står vid sidan av och tittar på, och inser snabbt att anpassning idag mer än något annat handlar om ren upprepning.
No comments:
Post a Comment