Är det den bristande valfriheten som får oss att inse att vi faktiskt är allra lyckligast när vi helt enkelt endast är där vi är och när vi är? Är valfriheten i grund och botten en extra magnetisk kraft som stör vår kompass och därmed vår orienteringsförmåga? Jag inser dock att jag är en smula för privilegierad för att dra helt och hållet generella slutsatser. Jag nöjer mig med att njuta av livet istället.
No comments:
Post a Comment