Det finns naturligtvis en remonterande glädje även i en människas liv. Men den kräver att individen skapar förutsättningar för optimal utveckling så att blommorna ostört kan få blomma. Vis är den trädgårdsmästare som förstår och tillåter det. Annars råder djungelns lag även i den ynkaste lilla rosbuske. Frågan förblir: Är filosofin i sig det vackra, eller vår tendens att esteticera vårt potentiella obehag inför den? Till syvende och sist handlar allt om vilken klädnad språket har!
No comments:
Post a Comment