Ciceros “profetia” är idag en integrerad del av mitt liv. En personlig accent för mig är det att det inte räcker med trädgården eller böckerna i sig. Jag måste känna mig omgärdad för att fungera optimalt. Jag föredrar en smula vildvuxet framför det alltför hårt tuktade. Kanske för att det stimulerar mitt eget ordningssinne, min egen ordningsprocess? Det finns risk för att man tappar det genuint egna om en omgivning blir alltför krävande eller dominerande. A propos: ett bibliotek kan mycket väl bestå av en enda bok; en trädgård av en enda blomma.
No comments:
Post a Comment