Att skriva för sin samtid är att anamma dagfjärilens sinnelag och Gestalt – inte minst ur ett franskt perspektiv. Att skriva för framtiden tycks mer intelligent. Man iakttar dagfjärilen som ystert far än hit, än dit, och sedan försvinner. Det blir till en fascinerande historia som förvisso upprepat sig otaliga gånger förr, men som alltid bjuder upp till dans med det egna kreativa sinnet. Kanske kan man aldrig till fullo vara en del av samtiden om man väl en gång förstått perspektivet?
No comments:
Post a Comment