Saturday, June 20, 2020

Förgänglighet



Trädgårdsarbete är ett uttryck för en desperat vilja att kontrollera det vi vet är omöjligt att kontrollera. Utan vår tillsyn och personliga estetik skulle våra försök mycket snabbt vara övervuxna. I förlängning handlar det lika mycket om oss själva och den mänskliga naturen. Utan en övergripande tillsyn och estetisk filtrering (såsom “moral” av olika slag) skulle vi alla snabbt förvandlas till ogräs utan ordningssinne eller hänsyn. En angenäm rabatt kan omvandlas till ett vilt skogsparti på blott ett ögonblick.

Friday, June 19, 2020

Förvandling



Den extatiska glädjen i att betrakta en blomma i trädgården blomma, och att ett bi direkt söker sig dit, ligger inte så mycket i det mirakulösa i sig som i att vi som civilisationsvarelser förvandlats från insiktsfulla vuxna till anings- och erfarenhetslösa småbarn.


Thursday, June 18, 2020

Fördelaktig negation



Det finns en rikedom i det outforskade som är lika stor som fattigdomen i det redan utforskade. Så lite vi trots allt behöver… Grundläggande livsförutsättningar, och så någon förströelse som krydda. En livsförutsättning är friheten att till fullo vara en egen individ. Den friheten är på inga sätt synonym med marknadens valfrihet. Snarare ligger den genuina friheten i att kunna avstå från dikterade val: definition per negation. Val av förströelse ger en tydlig indikation på vilken typ man har att göra med.


Wednesday, June 17, 2020

Att ändra ordningen



Våra lärosäten tycks ha fallit offer för en övergripande kulturell malaise, i vilken gränsen mellan självcensur och censur suddats ut av högljutt självpåtagna talesmän och kvinnor. Uppsala-devisen har onekligen bådat ont ända sedan den spikades upp, likt en illasinnad bulla. Men problemet är enkelt löst: man ändrar bara på ordningen, och släpper in luft och solsken igen: "Tänka rätt är stort men tänka fritt är större”.


Tuesday, June 16, 2020

Dagfjärilar



Att skriva för sin samtid är att anamma dagfjärilens sinnelag och Gestalt – inte minst ur ett franskt perspektiv. Att skriva för framtiden tycks mer intelligent. Man iakttar dagfjärilen som ystert far än hit, än dit, och sedan försvinner. Det blir till en fascinerande historia som förvisso upprepat sig otaliga gånger förr, men som alltid bjuder upp till dans med det egna kreativa sinnet. Kanske kan man aldrig till fullo vara en del av samtiden om man väl en gång förstått perspektivet?